Läs ett kapitel ur boken här!

Kapitel 17

Tommy känner hur någon tar ett kraftigt tag i hans bägge händer och binder dem med ett rep bakom ryggen på honom. Han känner också hur någon binder en ögonbindel runt hans huvud. "Släpp mig!" skriker han och sparkar allt han kan. Han hör Flisen snyfta bredvid sig. "Hjälp!" skriker Flisen förtvivlat.

En tejpbit placeras över munnen på Tommy och han får panik. Tänk om han inte får någon luft! Tänk om han dör! Han försöker skrika men det blir bara ett lamt pipande. Han hör inte Flisen mer så han förmodar att även han har fått en tejpbit över munnen. Tommy är livrädd och han fattar inte vad det är som händer! Herregud! Han och Flisen har blivit kidnappade!

Tommy ligger på golvet och lyssnar på dånet från bilmotorn. Han undrar vart de är på väg. Och vem är egentligen Sara? Efter en stund gör bilen några tvära svängar och sedan stannar den tvärt. Motorn tystnar. Tommy ligger stilla på golvet och lyssnar. Bildörrar öppnas och någon tar ett hårt tag om Tommy och lyfter bryskt ut honom ur bilen. Tommy försöker sparka på sin förövare som bara svarar med att ta ett hårdare tag om Tommy som får problem att andas.

Han hör nyckelknippor som skramlar, röster som viskar och dörrar som öppnas och han lyfts in i ett hus. Han hör ytterligare en dörr som öppnas och sen blir han buren nerför en trappa. En knarrande dörr öppnas och sedan blir han slängd på ett kallt golv. Det luktar mögel. Någon berfriar hans händer från repet och sen slängs dörren igen med en hård smäll.

Tommy ligger tyst en lång stund och bara skakar. Han längtar efter mamma. Till slut lyckas han att sätta sig upp och ta av sig ögonbindeln och rycka av tejpen över munnen. Det är kolsvart och han ser inte ett dugg.

"Flisen!" viskar han med darrande röst. "Flisen! Är du här?" Hans ögon vänjer sig fort vid mörkret och han ser sig omkring. Flisen ligger på mage en bit ifrån honom och han kryper fram till honom och hjälper honom av med ögonbindleln och tejpen. Flisen gråter tyst och Tommy vaggar honom i sin famn. "Undrar vad de tänker göra med oss?" säger Tommy efter en lång stund.

"Hon sa tingeling", säger Tommy till slut. "Hon sa tingeling." "Vem då?" säger Flisen. "Sara. Hon sa tingeling", säger han igen. "Samma som Bert skrev hela tiden." "Tänk om Sara är Bert!" säger Flisen. "Ja, och så hade hon peruk". "Vem då?" "Sara. Och så var det något med rösten. Den var så mörk". "Det kanske var en man!" "Ja, snacka om att vi har blivit lurade", säger Tommy. Han undrar hur Flisen känner sig just nu, han som blev så förtjust i Sara. Han som hade gjort sig fin och verkligen sett fram emot att träffa henne.

"Men varför har de kidnappat oss?" säger Tommy. "Vad ska de göra med oss?" Flisen börjar gråta igen. "Jag kände igen henne", säger Tommy. "Vadå?" "Inne i bilen". "Vem då?" "Camilla. Jag kände igen henne i bilen". "Camilla! Men då måste ju Fredrik också vara inblandad!

Tommy kämpar mot gråten. Han och Flisen har blivit lurade. Hans mamma har blivit lurad. Hans mammas pojkvän är ingen pojkvän. Han är ihop med Camilla och han är en kidnappare! Stackars mamma, hon tror att Fredril är kär i henne, och hela tiden har han bara varit ute efter att kidnappa Tommy!

"Vi måste ta oss härifrån!" säger Tommy och reser sig upp. Han känner på den stora betongdörren. Den är låst och går inte att rubba. Han tittar upp mot de små källarfönstrena som är försedda med galler. Tommy går fram till väggen.

"Ställ dig på mina axlar", säger han till Flisen, "och tala om vad du ser". Fisen klättar upp på hans rygg och ställer sig på Tommys axlar. "Mattställningen!" skriker han genast. "Vadå?" säger Tommy. "Jag känner igen den röda mattställningen!"

Tommy vill bara lägga sig ner och dö. De är fångar i Camilla Svenssons källare på Liljekonvaljvägen 32. Mammas "pojkvän" är en bluff och en kidnappare och Sara är Tingeling-Bert. Och ingen kommer att sakna dem förrän imorgon bitti ...

Tillbaka